Kontrabasen

Kontrabasen är den största medlemmen i stråkinstrumentfamiljen. I konstmusik är kontrabasen sällsynt som soloinstrument, men i kammar- och symfoniorkestrar spelar den en viktig roll, eftersom den tack vare sin låga tonhöjd bildar grunden i orkesterns klang. Kontrabasssträngarna stäms i kvarter: E1-A1-D-G. Ibland behöver kontrabasen spela lägre toner och därför kan man ha en lägre sträng (H2) eller en förlängning av e-strängen för att komma till tonen C1. De tidigaste kontrabaserna härstammar från början av 1600-talet.

Visste du?

Kontrabasen kan spelas med två olika typer av stråkar: antingen tyska eller franska. Förutom utseendet skiljer sig stråkarna också till speltekniken. Den franska stråken håller man som andra stråkinstruments stråkar, medan man i den tyska fattningen håller stråken i handen med tummen upptill och de övriga fingrarna nertill.