Åbo stads festkonsert på självständighetsdagen 2025
Aku Sorensen, dirigent
Maria Ylipää, sång
Åbo filharmoniska orkester
Jean Sibelius: Finlandia
Festtal kl. 12: borgmästare Piia Elo
Festtal kl. 15: landskapsdirektör Jyri Arponen
Lotta Wennäkoski: Flounce
Oskar Merikanto (sov. Annamari Kähärä, san. Ilmari Kianto): Nälkämaan laulu
Pekka Kuusisto (sov. M. Nyman, san. Paula Vesala): Kiestinki
Jukka Linkola: osat Talvi ja Lumipesu baletista Ronja Ryövärintytär
Erna Tauro (sov. Jonne Valtonen, san. Tove Jansson): Höstvisa
Unto Mononen (ork. Marzi Nyman, san. Solja Tuuli): Tähdet meren yllä
Lasse Mårtenson (sov. Jarkko Kiiski, san. Benedict Zilliacus, suom. Jukka Virtanen):Myrskyluodon Maija
Fredrik Pacius: Maamme
Åbo filharmoniska orkester firar självständighetsdagen för sista gången i Åbo konserthus. På sedvanligt vis får vi under festkonserten höra praktfulla verk av finländska tonsättare. I år dirigeras filharmonikerna av Aku Sorensen och konsertens solist är sångaren Maria Ylipää. På programmet finns bland annat Sibelius Finlandia och festkonserten avslutas med Pacius Vårt land som allsång.
Utdelning av fribiljetter
Fribiljetter delas ut i Åbo konserthus lördag 22.11 kl. 12.00–14.00. Man kan fråga efter eventuellt överblivna biljetter hos konserthusets biljettförsäljning som har öppet ti–fr kl. 12–17.
Föreställningstider
Turun konserttitalo
20100 Turku
Artisterna
Aku Sorensen är en av de mest intressanta dirigenterna i den yngre generationen. Han föddes i Kalifornien, är numera verksam i Finland och har dirigerat bland annat Lapplands kammarorkester, Åbo filharmoniska orkester, Jyväskylä Sinfonia, Pori Sinfonietta, Mellersta Österbottens Kammarorkester och Tapiola Sinfonietta.
Sorensen är speciellt intresserad av programplanering och kuratering, med tonvikt på att integrera mer sällan framförd repertoar och samtida musik i konsertprogrammen. Han har dirigerat och framfört ett flertal uruppföranden samt Finlands- och Europapremiärer och har väckt flera bortglömda verk från gångna tider till liv på nytt. Sorensens passion för programplanering märks främst på festivalen Luosto soi!, som han har varit konstnärlig ledare för sedan år 2019.
Sorensen har varit chefsdirigent för Ylioppilaskunnan Soittajat sedan år 2022. Han har även handlett flera ungdomsorkestrar, som Palo Altos kammarorkester, San Francisco Symphonys ungdomsorkester och Västra Helsingfors musikinstituts kammarorkester. Han är en aktiv förespråkare av musikundervisning.
Sorensen har utexaminerats som dirigent från Sibelius-Akademin där han studerade under ledning av Sakari Oramo. Han har även undervisats av flera andra framgångsrika dirigenter, som Jorma Panula, Hannu Lintu, Johannes Schlaefli, Roger Norrington, Péter Eötvös och Jukka-Pekka Saraste.
Den mångsidiga begåvningen Maria Ylipää charmerar med både sin karaktär och sin uttrycksfulla och känsliga röst. Som konstnär har hon lärt sig av de många teater-, tv-, film-, musikal- och mångsidiga musikprojekt som hon deltagit i, och hon bidrar med sin egen starka närvaro och känslosamma nyans i alla sina framträdanden. Ylipää är minst lika känd som historieberättare och uttolkare av känslor som tekniskt imponerande sångare. Hennes mest kända scenroll är huvudrollen i musikalen Kristina från Duvemåla.
Maria Ylipääs musikaliska uttrycksskala är osedvanligt stor. Där ingår argentinsk tango, jazz, musikteater- och symfoniorkesterverk samt stämningsfulla skivinspelningar tillsammans med Emma Salokoski. Hennes lovordade solodebut Onerva kom ut år 2013.
Maria Ylipää utexaminerades år 2005 som magister från Teaterhögskolan, där hon specialiserade sig på musikteater. Hon har studerat sång under ledning av Eija Orpana-Martin vid Teaterhögskolan, vid Complete Vocal Institute i Danmark, under ledning av Tania Travers i New York och inom Estill Model-tekniken för Anne-Marie Speed, Tim Richard och Ian Nicholas.
Inom musiken har Ylipää samarbetat med bland andra Anna-Mari Kähärä, Marzi Nyman, Emma Salokoski, Jukka Leppilampi, Jussi Lampela, Jukka Eskola och Jaakko Kuusisto. År 2014 debuterade hon vid operafestspelen i Nyslott i rollen som den blinda sångaren i operan Kullervo.
Verk
Två musikstycken har i högre grad än alla blivit musikaliska symboler för Finlands självständighet: Fredrik Pacius (1809–1891) Vårt land (1848) och Jean Sibelius (1865–1957) Finlandia (1899/1900). Bägge verken kom till under den tid då Finland var autonomt men inte ännu självständigt.
Pacius Vårt land (Maamme) är skrivet till en dikt av Johan Ludvig Runeberg och sjöngs för första gången på Floradagsfesten år 1848, ”Europas galna år”. Sången är inte en kampsång som manar till självständighet men utstrålar en stark medvetenhet om det egna landet. Även om sången aldrig officiellt har utsetts till nationalsång har den etablerat sig som sådan.
I Sibelius Finlandia var den nationella viljan stark redan vid uruppförandet den 4 november 1899. Stycket var en del av musiken till en tablå som berättade om Finland historia och som sattes upp som en protest mot förryskningssträvanden under den första förtrycksperioden. Verket är känt både som en symfonisk dikt med stark puls och som ur helheten lösgjord hymn med text av V. A. Koskenniemi.
Även Finlands 15 landskapssånger reflekterar nationell medvetenhet. Största delen av dem kom till redan före självständigheten och till de mest kända hör Nälkämaan laulu, som beskriver landskapet Kajanaland i karga nyanser. Sången är komponerad av den mästerlige sångkompositören Oskar Merikanto (1868–1924) år 1911 till en text av Ilmari Kianto.
Hundra år efter Nälkämaan laulu skrev Pekka Kuusisto (f. 1976) sången med titeln Kiestinki (2011), en plats som geografiskt finns åt samma håll, fast på östra sidan av gränsen. Den sorgmodiga sången är titelsång på en skiva med musik till texter av Paula Vesala. Vesala har i texterna på skivan levt sig in i krigets stämningar genom sin mormor och farmor. Kiestinki är en kommun i Vitahavskarelen som var skådeplats för stora strider under fortsättningskriget.
Den finländska schlager- och vismusiken har en rik historia både på finska och svenska. Till dess klassiker hör Erna Tauros (1916–1993) Höstvisa (1965) till text av Tove Jansson, en vacker visa om den annalkande hösten, samt den finske tangomästaren Unto Mononens (1930–1968) Tähdet meren yllä (1963) till text av Solja Tuuli (eg. Sauvo Puhtila). En nyare klassiker är Lasse Mårtenssons (1934–2016) Stormskärs Maja (1976) till text av Benedict Zilliacus. Sången var ursprungligen skriven för en populär TV-serie av Åke Lindman som beskriver livet i den åländska skärgården.
Det starka nordiska berättandet färgar även Jukka Linkolas (f. 1955) balett Ronja Rövardotter (1989). Den bygger på den svenska barnboksförfattaren Astrid Lindgrens bok med samma namn (1981). Berättelsen betonar vänskapens betydelse. Av balettens satser spelas Vinter, som beskriver vinterns hårda vindar men även ljusare stunder, och Snöbad, en livfull beskrivning av vintrig tävlan.
Lotta Wennäkoskis (f. 1970) Flounce (2017) är ett av den finländska musikens framgångsrika verk. Wennäkoski komponerade verket för att spelas som första nummer på den traditionsrika konserten Last Night of the Proms i London, och stycket kom att bli ett betydande internationellt genombrott för Wennäkoski. Det är kort, rikt detaljerat med en strålande rik klang.