Ekon av New Orleans

I Come Long Fiddler
II Mating Calls and Delta
III Creole Contradanza
IV Many Gone
V Hellbound Highball
VI Blue Lights on the Bayou
VII Rampart St. Row House Rag

Född i en musikerfamilj i New Orleans är trumpetaren Wynton Marsalis en av de få som har kunnat stiga till toppen som utövare av både jazz och konstmusik. Han är den första och fortfarande den enda musiker som vunnit skivbranschens prestigefylld Grammy samma år (1983) för både jazz och konstmusik.

Marsalis har komponerat både jazz och verk för konstmusikartister. Hans stråkkvartett nr 1 (1995) anknyter till New Orleans historia. Termen ”octoroon balls” avser stadsfestivaler från 1800-talet där män med europeiskt ursprung och kvinnor med delvis afrikanskt ursprung möttes bakom stängda dörrar. Idag återspeglar den föråldrade termen tidens rasklassificeringar.

Marsalis kvartett med sina sju satser är ett verk av omfattande dimensioner och många stämningar. Det skapar en klingande bild av den gamla kulturen i New Orleans, inte bara de hemliga festerna utan mer allmänt stadens liv med dess glädjeämnen och sorger. Verket har influenser och referenser till stadens musikhistoria, och Marsalis tillämpning av jazz och andra musikstilar från New Orleans har jämförts med att Béla Bartók skulle ha besökt i stadens deltaområde.

Kimmo Korhonen, översättning Sebastian Djupsjöbacka

Under denna konsert framförs satser ur verken i projektet Kronos 50 For the Future mellan satserna i Wynton Marsalis kvartett. Detta är ett projekt som startades år 2015 av den berömda amerikanska stråkkvartetten Kronos, i vilket verk av musiker från olika musikgenrer och delar av världen har arrangerats för stråkkvartett. Målet har varit att skapa ett gratis musikbibliotek för klassiska musiker, vilket gör det möjligt för stråkkvartetter att utveckla sina förmågor för 2000-talets nya möjligheter och utmaningar.

Hawa Kassé Mady Diabaté (f. 1974) är en malisk musiker som representerar landets mandekultur och den gamla griot-traditionen med rötter ända tillbaka i 1200-talet. Grioter är västafrikanska resande musiker och poeter som använder sin konst för att bevara landets historia. De kallas inte ”mänsklighetens minne” utan orsak.

I sitt verk Tegere Tulon (2018) återvänder Hawa till sina rötter och till de handklappningssånger som flickorna framför på kvällarna i månskenet. Olika humoristiska, men ofta också rörande, berättelser uppstår ur språkets rytm. Titeln på verkets andra sats, Funtukuru, hänvisar till flickans by med samma namn, och det är en livlig sats med smidigt strömmande rytmik.

Rafiq Bhatia (f. 1987) är en amerikansk gitarrist, kompositör och producent som spelar i det experimentella rockbandet Son Lux men har också gjort många soloprojekt. År 2022 gjorde han musiken till filmen ”Everything Everywhere All at Once”, som nominerades till en Oscar för bästa musik.

Verket Glimmers (2020) i fem satser skrev Bhatia för Kronos-projektet, och han komponerade det och spelade det först helt på elgitarr genom att stämma gitarrens strängar så nära som möjligt till stråkkvartettens tonomfång och genom att imitera stråkmusikernas tekniker. Av detta material har verket arrangerats för kvartett. Det första satsen i Mylar Tremors är byggd av stigande och fallande tremoloytor, som blir livliga och starkare i takt med att satsen fortskrider.

Wu Man (f. 1963) är den internationellt mest kända mästaren på instrumentet pipa, ofta kallad för kinesisk luta. Han har spelat både gammal och helt ny repertoar på det redan några tusen år gamla kinesiska basinstrumentet. Sedan 1990 har Wu bott i USA, men arbetar också som professor i Kina och som konstnärlig ledare för festivalen Silkesvägen i Xian.

Verkets titel, Glimpses of Muqam Chebiyat, hänvisar till de i västra Kina bosatta uigurernas gamla muqam-melodier och skalor, som har använts som grund för improvisation och kompositioner. Det tvådelade verkets andra del, Third Dastan, är stadigt framåtgående musik med en distinkt melodik som rör sig i ett smalt område.

Fodé Lassana Diabaté (f. 1971) är en guineansk musiker, kompositör, kulturfrämjare och ansedd virtuos på den västafrikanska xylofonen. Han har också utökat sin verksamhet till andra musikgenrer, såsom jazz och musik från spansktalande och portugisisktalande länder.

Sunjata’s Time (2015) är tillägnad Sunjata Keita, krigarprinsen som grundade kungariket Mali år 1235. Han skapade många kulturella seder och bruk som fortfarande lever kvar. Ordet ”time” i Diabatés verk med fem satser hänvisar till både Sunjata-perioden och musikens rytm. De fyra första satserna är tillägnade stråkkvartettens musiker, en i tur och ordning, medan den femte är tillägnad hela kvartetten. Verkets tredje sats handlar om Sunjatas vackra syster Nana Triban, och i hennes sats står instrumentet cello i rampljuset. Den inleder satsen med ett solo med spänstiga figurer och spelar huvudrollen med sina melodier, medan de andra musikerna ackompanjerar dess melankoliska berättelse.

Kimmo Korhonen, översättning Sebastian Djupsjöbacka