Ode till glädjen
John Storgårds, dirigent
Sonja Herranen, sopran
Tuija Knihtilä, alt
Tuomas Katajala, tenor
Tuomas Pursio, bas
Chorus Cathedralis Aboensis, körledare Paavo Hyökki
Åbo filharmoniska orkester
Rodion Sjtjedrin: Preludium till Beethovens nionde symfoni (längd 18′)
Ludwig van Beethoven: Symfoni nr 9 d-moll op. 125 ”Ode till glädjen” (längd 67′)
Beethovens nionde symfoni är en lovprisning till konsten, gemenskapen, glädjen och vänskapen ”Alle Menschen werden Brüder”, ”alla människor blir bröder” sägs det i symfonins sista sats, baserad på en dikt av Friedrich Schiller. Under sin över 200 år långa historia har symfonin haft en stor roll vid betydande ögonblick inom kulturen, idrotten och politiken. Till dess toner har man både sörjt och firat mänskligheten och det är en av världens mest kända melodier. Verket utgör igen en milstolpe för en epok när det klingar som Åbo konserthus avskedssymfoni. Efter att musiken tystnat stänger Åbo filharmoniska orkester dörrarna till Konserthuset och inleder en ny epok i musikhuset Fuga.
Föreställningstider
Åbo konserthus
20100 Turku
Suomi
Cirka 1 h 30 min, ingen paus.
Priser
Biljetter och servering i pausen
Artisterna
Den internationellt och nationellt ansedda toppdirigenten John Storgårds har flera regelbundna dirigentengagemang i Finland och utomlands. Av dem är det senaste engagemanget uppdraget som förste dirigent (Principal Conductor) och konstnärlig rådgivare för Junge Deutsche Philharmonie från och med våren 2026. Storgårds har även engagerats som konstnärlig ledare för National Arts Centre Orchestra i Ottawa i Kanada från och med höstsäsongen 2026.
Storgårds har varit Åbo filharmoniska orkesters chefsdirigent sedan höstsäsongen 2024. Storgårds utnämndes även till BBC Philharmonic Orchestras chefsdirigent år 2023. Storgårds har varit konstnärlig ledare för Lapplands kammarorkester sedan år 1996 och förste gästdirigent för National Arts Centre Orchestra i Ottawa sedan år 2015. Storgårds dirigerar regelbundet flera av världens ledande orkestrar som gästande dirigent.
Storgårds har en omfattande diskografi, som förutom central orkesterrepertoar med flera olika orkestrar även innehåller en stor mängd sällan framförda verk. Under sin karriär har John Storgårds uruppfört hundratals verk både som violinist och dirigent. Storgårds har fått ett flertal betydande erkännanden under sin karriär, till exempel statspriset för tonkonst år 2002 och Pro Finlandia-medaljen år 2012.
John Storgårds inledde sin musikerkarriär som violinist, och han var konsertmästare i flera orkestrar innan han utexaminerades som dirigent från Sibelius-Akademins dirigentklass. Karriären som violinist fortsätter ännu vid sidan av arbetet som dirigent, både med solistiska uppdrag och med kammarmusik tillsammans med flera konstnärer och ensembler av världsklass.
Sonja Herranen är en av de mest intressanta unga finländska sopranerna. Hennes ädla och uttrycksfulla röst liksom hennes naturliga scennärvaro har uppmärksammats i tävlingar såväl som på opera- och konsertscener.
Våren 2023 vann Herranen Elisabeth Connell-sångtävlingen i London. Samma år fick hon andra pris samt Nationaloperans stiftelses specialpris i Villmanstrands sångtävling. År 2019 fick hon andra pris i Timo Mustakallio-sångtävlingen i samband med Operafestivalen i Nyslott.
Herranen debuterade på Finlands Nationalopera år 2022 som Första kvinnan i Trollflöjten, och år 2024 uppträdde hon där i rollen som Tredje nornan i Wagners Ragnarök. Sommaren 2024 debuterade hon som Donna Elvira i Don Giovanni på Operafestivalen i Nyslott.
Herranen är efterfrågad som konsertsolist och hon har uppträtt under ledning av bland andra Tarmo Peltokoski, James Gaffigan och Ville Matvejeff.
Sedan säsongen 2024/25 har Herranen varit medlem i den internationella operastudion vid Staatsoper Unter den Linden i Berlin. Sommaren 2025 debuterade hon i rollen som Liù i Turandot vid Operafestivalen i Nyslott och hon återvänder till operafestivalen sommaren 2026 för att debutera som Grevinnan i Figaros bröllop.
Herranen har studerat vid Estlands musik- och teaterhögskola under ledning av Heli Veskus och privat som elev till Dale Fundling.
Tuija Knihtilä utexaminerades från Sibelius-Akademin med en magisterexamen i musik och fortsatte sedan sina studier vid Berlins musikhögskola och Zürichs internationella operastudio. Hon har arbetat som frilansande konstnär utgående från sin nuvarande hemstad Wien efter att hon år 2010 avstod från sitt fasta engagemang i Finlands Nationaloperas solistensemble.
Kärnan i Knihtiläs repertoar är de stora mezzosopranrollerna som Kundry, Venus, Brangäne, Ortrud och Amneris, som hon har sjungit vid ansedda operahus som La Fenice i Venedig, operorna i Oslo och Malmö, de kungliga operorna i Köpenhamn och Stockholm, samt operorna i Mannheim, Bonn och Frankfurt. Knihtilä gjorde sin USA-debut i Texas på Austin Opera år 2015.
Tuija Knihtilä är också en efterfrågad konsertsolist. I januari 2020 sjöng Knihtilä rollen som Marquerite i det konsertanta framförandet av Berliozs Fausts fördömelse tillsammans med RSO under ledning av Hannu Lintu. Vid årsskiftet 2021–22 gästspelade Knihtilä som solist i Beethovens nionde symfoni med Wiens symfoniker under ledning av Sakari Oramo. Våren 2022 stod Beethovens Missa Solemnis i tur när hon uppträdde som solist med Sinfonia Lahti under ledning av Hannu Lintu. Till hennes senaste uppdrag har hört bland annat Kundry i Parsifal i Bielefeld, Waltraute i Ragnarök, Mère Marie i Karmelitsystrarna samt rollen som mor Gertrud i Hans och Greta på Nationaloperan.
Tuomas Katajala hör till de mest mångsidiga och efterfrågade nordiska tenorerna. Han har studerat vid Sibelius-Akademin samt i Rom och Amsterdam och han har länge samarbetat med Finlands Nationalopera och Operafestivalen i Nyslott.
År 2019 debuterade han i rollen som Max i Webers Friskytten på en internationell konsertturné, vilket banade väg för nya Wagnerroller. Till hans övriga operaroller de senaste säsongerna har hört Tamino på Covent Garden i London, Staatsoper i Berlin och Nyslott, Belmonte i operan Enleveringen ur seraljen samt Andrej Chovanskij i Mussorgskijs Chovansjtjina i Helsingfors och Stockholm under ledning av Esa-Pekka Salonen.
Till projekten under säsongen 2025/26 hör rolldebuterna som Dmitrij i Mussorgskijs Boris Godunov på Operafestivalen i Nyslott samt Bacchus i Strauss opera Ariadne auf Naxos vid operan i Rom.
Katajala är också en ansedd konsert- och oratoriesångare och har uppträtt i Europa, USA ochJapan. Till de senaste höjdpunkterna hör Beethovens nionde symfoni med Oslofilharmonikerna och Wiensymfonikerna under Klaus Mäkelä, Mahlers Das Lied von der Erde på Scala i Milano samt titelrollerna i konsertanta framföranden av Parsifal och Oidipus Rex. Han har bland annat samarbetat med Vladimir Ashkenazy, Kent Nagano, Susanna Mälkki, Mikko Franck och Hannu Lintu.
Tuomas Pursio studerade vid Sibelius-Akademin i Helsingfors och fortsatte sina studier vid Zürichs internationella operastudio. Hans lärare har varit bland andra Jukka Rasilainen, Laszlo Polgar, Tom Krause och Elisabeth Werres.
Efter fasta engagemang i Düsseldorf och Erfurt har Pursio hört till Leipzigs operas ensemble sedan säsongen 2002/03. Där har hans roller inkluderat bland annat Wotan i Rhenguldet, Alberich i Siegfried, Gunther i Ragnarök, Amfortas i Parsifal, Scarpia i Tosca, Jochanaan i Salome, Orest i Elektra och titelrollen i operan Riddar Blåskäggs borg.
Pursio har samarbetat med dirigenter som Christian Thielemann, Riccardo Chailly, Philippe Jordan, Marek Janowski, Esa-Pekka Salonen, Osmo Vänskä och Marc Albrecht. Hans gästspel har fört honom till exempel till Staatsoper Berlin, Zürichs opera, Finlands Nationalopera, Operafestivalen i Nyslott och flera europeiska operahus.
Till hans senaste höjdpunkter hör bland annat Don Giovanni på Finlands Nationalopera, Jochanaan i Salome i Linz och Bologna och Henrik/svärfar vid premiären av Kaija Saariahos Innocence på festivalen i Aix-en-Provence och vid föreställningarna av verket på Finlands Nationalopera. Säsongen 2024/25 uppträdde han i Nationaloperans produktioner av Salome och Österbottningar samt på Adelaide Festival och festivalen i Bregenz.
Chorus Cathedralis Aboensis (CCA) är en symfonisk kör från Åbo, specialiserad på stora verk med orkesterackompanjemang. Kören som grundades år 1982 har fått sitt namn efter Åbo domkyrka. Sedan hösten 2021 har körens konstnärliga ledare varit MuM Paavo Hyökki. CCA har ett nära samarbete med Åbo filharmoniska orkester och den kyrkliga samfälligheten i Åbo och S:t Karins.
Kören har uppträtt tillsammans med ÅFO över 160 gånger och den sjunger på den kyrkliga samfällighetens betydande tillställningar. Till CCA:s basrepertoar hör alla centrala kyrkomusikverk för kör och orkester, men kören uppträder även med a cappella-repertoar.
Under årens lopp har kören samarbetat med Radions symfoniorkester (RSO), Helsingfors stadsorkester (HSO), Tampere Filharmonia, Tapiola Sinfonietta, Jyväskylä Sinfonia, Sinfonia Lahti, Turku Jazz Orchestra och den franska orkestern Orchestre National du Lorraine. CCA har uppträtt med många kända solister, som Karita Mattila, Matti Salminen, Jaakko Ryhänen, Soile Isokoski, Kiri Te Kanawa, Barbara Hendricks och Andrea Boccelli. Kören har fått erkännande för flera av sina inspelningar tillsammans med ÅFO, bland annat år 2019 ICMA-nomineringen i kategorin för körmusik och Emma-nomineringen i serien för klassisk musik.
CCA deltog år 2022 i Panu Aaltios Natursymfoni och våren 2023 i operaproduktionen Det röda strecket. Eurajoki Bel Canto -festivalens produktioner av Tannhäuser och Den flygande holländaren åren 2024 och 2025 får fortsättningen hösten 2026 med operan Lohengrin.
Verk
”Jag är fortfarande övertygad om att den avgörande faktorn i varje komposition är intuitionen. Så snart kompositörerna slutar tro på intuitionen och istället tillgriper musikaliska ’religioner’ som serialism, aleatorism, minimalism eller andra metoder blir saker och ting problematiska.”
Dessa ord av den ryska kompositören Rodion Sjtjedrin, som dog i München i augusti 2025, återspeglar en fast tro på konstnärlig frihet. Denna återspeglas starkt i hans stilistiskt omfattande produktion, där de ovan nämnda kompositionsmetoderna också kan hittas, inte som dominerande ”religioner” utan som i situationen lämpliga element vid sidan av ett mer traditionellt uttryck. Sjtjedrins produktion omfattar bland annat symfonier, konserter, kammar- och vokalmusik och operor samt baletter komponerade för hans hustru, dansaren Maja Plisetskaja.
Tron på frihet och olika konstnärliga utgångspunkter framgår också av Preludium till Beethovens nionde symfoni, färdigställd 1999. Som titeln antyder är verket avsett att framföras som en introduktion till Beethovens stora mästerverk, som även preludiet hänvisar till på många sätt. Verket är i övrigt skrivet för en orkester av samma storlek som Beethovens nionde symfoni, men det finns vissa skillnader i slagverket. Verket inleds också på samma sätt och växer fram ur tystnaden, men till skillnad från Beethoven avslutas verket även på motsvarande sätt. Dessutom kan hänvisningar till motiven i Beethovens symfoni höras i verket, inklusive det berömda ”glädjetemat”.
I Allegro ma non troppo, ma poco maestoso
II Molto vivace
III Adagio molto e cantabile – Andante moderato
IV Presto – Allegro ma non troppo – Vivace – Adagio cantabile – Allegro – Allegro moderato –
Allegro – Presto – Allegro assai – Alla Marcia – Andante maestoso – Adagio ma non troppo, ma divoto – Allegro enegico, sempre ben marcato – Allegro ma non tanto – Prestissimo
Beethoven var en av de stora revolutionärerna i symfonins historia. Redan med sina tredje, femte, sjätte och sjunde symfonier öppnade han nya möjligheter för genren och han förde sitt utvecklingsarbete till en spektakulär avslutning i den nionde symfonin som avslutade serien. I den utvidgade han skalan på ett aldrig tidigare skådat sätt, och som ett nytt element införde han vokala inslag i finalen. Texten som Beethoven valde, Friedrich Schillers ode An die Freude (1785; Till glädjen), ger verket karaktären av en världshymn lovprisande broderskap och glädje och riktad till mänskligheten.
Den nionde symfonin började ta form i slutet av 1810-talet, men arbetet avbröts av tonsättandet av Missa solemnis (1819–23). Beethoven tog slutligen itu med symfonin från våren 1823 och arbetet avslutades i början av år 1824. Uruppförandet i Wien den 7 maj samma år blev en fullständig triumf för den vid det laget redan döva mästaren.
Förutom de vokala inslagen var även verkets monumentala skala revolutionerande vid den tiden. Även om verket har fyra satser enligt traditionell symfonisk modell är helheten rejält över en timme lång. I symfonins historia är Beethovens nionde liksom placerad högt uppe på en höjd, med utsikt över såväl det förflutna och klassicismens arv som framtiden, med romantikens monumentala verk.
I den nionde symfonin förverkligas en liknande tillväxt från den första satsens moll till finalens glädje som i den femte symfoni, men här inleds tillväxten från en djupare avgrund och når högre. Den första satsen växer fram ur en rumslig tomhet, först som enbart kvinten a-e, därefter växande till en mäktig unison urladdning. Redan denna inledning ger en föraning av symfonins utvidgade skala och vida andning, som även satsens långsamt startande genomföring följer.
Scherzot följer för ovanlighetens skull som andra sats och den långsamma satsen först som den tredje. Scherzosatsen är en märklig kombination av scherzoform och sonatform. De yttersta partierna inleds som luftiga fugaton som förtätas och blir slående energiska, och de balanseras av en ljus trio, med en föraning om ”glädjetemat” i finalen.
Den övernaturligt vackra långsamma satsen blev en förebild för många romantiker, särskilt Bruckner. Den bygger på två brett välvda teman, som bägge bearbetas. Placeringen av satsen först efter scherzot förklaras av att Beethoven på så vis kunde skapa ett nödvändigt mer stillsamt avsnitt före den jättelika finalen.
Den mångfacetterade finalen tar formen av en slags fri variationssvit och utgör målet för och kulmen på symfonin. Dess början domineras dock av osäkerhet, och den sökande stämningen betonas av de många tempoförändringarna och reminiscenserna av de tidigare satserna. Genom presentationen av den för finalen centrala Hymn till glädjen tar musiken en vändning i en ljusare riktning. Barytonen förkunnar ”angenämare och gladare toner” och hymnens motiv presenteras i hela sin prakt av solisterna och kören. Den följs av tenorens militärmarsch som övergår i orkesterns energiska dubbelfuga. Glädjehymnen för musiken till det imponerande ”Seid umschlungen Millionen”-avsnittet som inleds av manskören, och det följs av en mäktig dubbelfuga som bygger på detta avsnitt i kombination med hymnmotivet. Därefter rusar musiken mot avslutningens extatiska glädjeutbrott.
Ludwig van Beethoven: Symfoni nr 9 d-moll op. 125 ”Ode till glädjen”
Friedrich von Schiller (1759–1805), recitativ Ludwig van Beethoven
Översättning
Recitativo (Baritono):
O Freunde, nicht diese Töne!
sondern laßt uns angenehmere anstimmen,
und freudenvollere.
Baritono e coro:
Freude, schöner Götterfunken,
Tochter aus Elysium,
Wir betreten feuertrunken,
Himmlische, dein Heiligtum.
Deine Zauber binden wieder,
Was die Mode streng geteilt;
Alle Menschen werden Brüder,
Wo dein sanfter Flügel weilt.
Soli e coro:
Wem der große Wurf gelungen,
Eines Freundes Freund zu sein,
Wer ein holdes Weib errungen,
Mische seinen Jubel ein!
Ja – wer auch nur eine Seele
Sein nennt auf dem Erdenrund!
Und wer’s nie gekonnt, der stehle
Weinend sich aus diesem Bund.
Freude trinken alle Wesen
An den Brüsten der Natur;
Alle Guten, alle Bösen
Folgen ihrer Rosenspur.
Küsse gab sie uns und Reben,
Einen Freund, geprüft im Tod;
Wollust ward dem Wurm gegeben,
Und der Cherub steht vor Gott.
Tenore e coro:
Froh wie seine Sonnen fliegen
Durch des Himmels prächt’gen Plan,
Wandelt, Brüder, eure Bahn,
Freudig, wie ein Held zum Siegen.
Soli e coro:
Freude, schöner Götterfunken,
Tochter aus Elysium,
Wir betreten feuertrunken,
Himmlische, dein Heiligtum.
Deine Zauber binden wieder,
Was die Mode streng geteilt;
Alle Menschen werden Brüder,
Wo dein sanfter Flügel weilt.
Seid umschlungen, Millionen!
Diesen Kuß der ganzen Welt!
Brüder – überm Sternenzelt
Muß ein lieber Vater wohnen.
Ihr stürzt nieder, Millionen?
Ahnest du den Schöpfer, Welt?
Such’ ihn überm Sternenzelt!
Über Sternen muß er wohnen.
Recitativ (baryton):
O vänner, inte dessa toner!
Låtom oss stämma upp angenämare
och mer glädjerika!
Baryton och kör:
Glädje, sköna gudagnista,
dotter från Elysium,
eldade vi in oss drista,
himlabarn, i heligt rum!
På den rangstrid, flärden föder,
gör din trollmakt snart ett slut:
alla mänskor bliva bröder,
där din vimpel fladdra ut.
Solister och kör:
Den, som vunnit sådan lycka
att en vännens vän få bli
och till sig en maka trycka,
juble lika högt som vi!
Ja, ock den, som blott ett hjärta
kallar sitt på jordens rund!
Den, som det ej kan med smärta
smyge bort ur vårt förbund!
Glädje alla väsen dricka
vid naturens modersbröst;
hän mot blomsterstigar blicka
god och ond vid hennes röst.
Kyssar, rankor, vän för livet
stänktes oss på hennes bud;
lättrört blod blev masken givet,
och keruben står hos Gud.
Tenor och kör:
Glada, som kring himlafälten
solar ila på sin stråt,
så vi, bröder följasåt
framåt, fram som segerhjälten!
Solister och kör:
Glädje, sköna gudagnista,
dotter från Elysium,
eldade vi in oss drista,
himlabarn, i heligt rum!
På den rangstrid, flärden föder,
gör din trollmakt snart ett slut:
alla mänskor bliva bröder,
där din vimpel fladdra ut.
Er vårt famntag, myriander,
dig vår kyss, du värld, som är!
Bröder, ovan stjärnor här
bor förvisst en allgod fader!
Sjunken ned, i myriander!
Vet du, värld, vem skaparn är!
Sök, ty ovan stjärnors här
bor förvisst en allgod fader!