Fransk romantik
Lili Boulanger: Två stycken för violin och piano
Camille Saint-Saëns: Pianotrio nr 1 F-dur op. 18
Gabriel Fauré: La Bonne Chanson op. 61
Annukka Kuivisto, sopran
Niina Ranta, piano
Susanna Suorttanen, violin
Maija Kontunen, violin och programplanering
Ramona Wolin-Takala, viola
Larimatti Punelpuro, cello
Våren kammarmusikserie kulminerar med tonerna av fransk romantik. Faurés sångcykel i nio satser är skriver till dikter av den franska poeten Paul Verlaine och tillägnad Faurés älskade, sopranen Emma Bardac. Saint-Saëns pianotrio är balanserad och salongsfähig, kammarmusikalisk dialog. Tonsättaren spelade vid uruppförandet av sin pianotrio tillsammans med violinisten Pablo de Sarasate i Paris år 1865. Konserten börjar med Boulangers färggrant impressionistiska och fylliga duostycken.
Föreställningstider
Betelkyrkan
20100 Turku
Suomi
Cirka 1 h, ingen paus.
Priser
Kategoriat
Biljetter och servering i pausen
Artisterna
Susanna Suorttanen började sina violinstudier vid Norra Kymmenedalens musikinstitut. Därefter fortsatte hon till Päijänne-Tavastlands konservatorium och Sibelius-Akademin, där hon avlade sin violindiplom under ledning av Kaija Saarikettu.
Susannas orkesterkarriär började redan i Kouvola stadsorkester, nuvarande Kymi Sinfonietta. Hon har arbetat i Lahtis stadsorkester, Helsingfors stadsorkester, Radions symfoniorkester, Finlands nationaloperas orkester och Vanda underhållningsorkester. Dessutom har hon deltagit i musikalprojekt vid stadsteatrarna i Lahtis och Helsingfors. I Kuopio stadsorkester arbetade Susanna i cirka fem år som stämledare för första violinerna samt som alternerande konsertmästare.
I Åbo filharmoniska orkester började Susanna år 2014 och har sedan dess arbetat på många olika positioner, från andraviolinist till konsertmästare.
Som solist har Susanna uppträtt bland annat med Joensuu stadsorkester och Kuopio stadsorkester. Kammarmusiken går ständigt hand i hand med orkesterarbetet och hjälper till att hålla spelkonditionen i skick. På somrarna spelar Susanna i operafestivalorkestern i Nyslott, vilket innebär att det inte blir mycket till sommarsemester från spelandet. Men Nyslotts sommar och musikkollegor från hela Finland får ändå arbetet att kännas som semester.
På fritiden ägnar sig Susanna åt CrossFit – en gren som ständigt innebär nya utmaningar och lärande. CrossFitens mångsidighet är också ett viktigt komplement till musikerns statiska arbetsställning.
Susannas instrument är en violin byggd av Pietro Sgarabotto i Parma år 1949.
När Maija passerade förbi musikklassens repetitioner vid Lappeenranta grundskola hörde hon inget annat än orkesterns stämmande ljud, vilket hon minns som en fantastisk upplevelse. Detta ledde henne att sträva efter att själv gå med i orkestern. Så började en lång musikalisk karriär, från musik- och sångfestivaler under barndomen, genom musikklasser, musikskola och Sibelius-Akademin, ända fram till professionella orkestrar.
Efter Sibelius-Akademin (med Leena Siukonen som lärare) fortsatte studierna vid Wiens musikuniversitet samt i Nederländerna, under V. Liberman och Z. Vinnikov, och i olika masterclasses.
Direkt efter att ha fått sin violinexamen 1982 fick Maija tjänsten som assisterande konsertmästare vid Finlands Radios Symfoniorkester, där hon spelade fram till 1999. Efter det började hon arbeta som andra konsertmästare vid Åbo Filharmoniska Orkester. Förutom arbete i orkestrar har det varit viktigt och mycket inspirerande för Maija att spela både som solist och kammarmusiker. Maija har gjort talrika radioutsändningar som violinist i Kerava Kvartetten och Temporale Pianotrio, och har tjänstgjort som en av ledarna för Finlands Kammarorkester. Hon har också spelat i orkestern vid Savonlinnas Operafestival och Avanti Orkestern.
Maija inspireras också av att studera barockmusik, och hon avslutade en examen i barockviolin år 2014. Hon är en av grundarna av Turku Early Music-community och spelar barockviolin i olika ensembler. Förutom att arbeta som musiker ägnar Maija sin fritid åt motion och olika intressen som balett, att gå på teatrar och konstutställningar och naturligtvis, återvända till sin barndoms miljö vid stränderna av Saimasjön på somrarna.
Verk
Nocturne
Cortége
Hennes tidiga död har gett den franska kompositören Lili Boulanger en tragisk gloria. Trots det påverkar kraften i hennes drygt tjugo verk stora produktion mer än skuggan av hennes olevda liv och okomponerade verk. Hon var mer än bara en lysande talang: en redan färdig, långt hunnen konstnär i vars verk tidens musikaliska mångtydighet fick en rik tolkning.
Boulanger inspirerades av både sin lärare Gabriel Fauré och hans musikimpressionistiska förfader Claude Debussy, båda beundrare av hennes musik. Hennes verk består huvudsakligen av kammarmusik och vokalverk komponerade för olika ensembler, av vilka de mest kända är tre orkestrala psalmkompositioner.
Två stycken för violin och piano kom till som två separata stycken med tre års mellanrum, men de framförs ofta tillsammans eftersom de bildar ett balanserat och varandra kompletterande par. Till uttrycket representerar de en sofistikerad fransk senromantik med lätta impressionistiska nyanser. Nocturne komponerades under två dagar i september 1911 och är en vacker nattlig stämningsbild. Cortége är en lätt, livlig och ljust pulserande miniatyr. Boulanger komponerade den år 1914 i Rom i Franska akademins Villa Medici, där hon hade rätt att bo efter att hon med kantaten Faust et Hélène med Goethe-tema som första kvinna år 1913 vunnit Prix de Rome, ett pris som delats ut till franska kompositörer sedan 1803.
Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka
Allegro vivace
Andante
Scherzo: Presto
Allegro
”För mig är konst form. Uttryck och passion tilltalar framför allt amatören; konstnären förhåller sig annorlunda till saken. Musik är mer än en källa till vällust och intensiva känslor. Denna egenskap, om än dyrbar, utgör endast ett hörn i musikens vidsträckta rike. Den som inte blir fullt tillfredsställd av en väl konstruerad, enkel och av enbart ordning förskönad ackordföljd älskar egentligen inte musik.”
Så sammanfattade fransmannen Camille Saint-Saëns sin attityd som kompositör. Han levde mitt under romantikens storhetstid, men var i själ och hjärta en klassicist. Han experimenterade visserligen med de former som blomstrade under romantiken, som opera och symfoniska dikter, men hans centrala livsverk gjorde han som kompositör av symfonier och konserter, och hans många storskaliga kammarmusikverk är en fortsättning på samma klassicistiska tradition. Klassicismen hindrade dock inte hans musik från att även vara energisk och känslomässigt stark.
Saint-Saëns pianotrio nr 1 (1863) representerar väl hans ideal för ett balanserat uttryck. Det är en traditionell helhet med fyra satser, som inleds med ett lätt och livlig första sats, pulserande av varierande rytmer. I den långsamma satsen finns både den mystiska melankolin i öppningstemat som bygger på en folkmelodi från Auvergne och den mer fritt flödande melodiken i satsens två andra teman. Den tredje satsen, ett scherzo, är ställvis lättare och ställvis mer eftertrycklig till karaktären. Finalen börjar vilseledande lätt men växer sedan till en rik helhet.
Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka
I ”Une sainte en son auréole”
II ”Puisque l ’aube grandit”
III ”La lune blanche luit dans les bois”
IV ”J’altais par des chemins perfides”
V ”J’ai presque peur, en vérité”
VI ”Avant que tu ne t’en ailles”
VII ”Donc, ce sera par un clair jour d’eté”
VIII ”N’est-ce pas?”
IX ”L’hiver a cessé”
Som kompositör var Gabriel Fauré en måttfull man. Även om han var aktiv under senromantikens mest intensiva blomstringstid föredrog han i sin musik ett balanserat, nyanserat och sofistikerat uttryck, långt ifrån de ytterligheter som många av hans samtida kompositörer eftersträvade. Trots att han komponerade tre operor (bl.a. Penelope) och ett omfattande Requiem, bestod den största delen av hans produktion av kammarmusik och pianomusik samt sånger.
För många var Fauré kanske den franska vokalmusikens största mästare och La Bonne Chanson hans finaste verk. Verket färdigställdes först åren 1892–1894 i en version för sångröst och piano, därefter år 1898 för sång, piano och stråkkvintett. Verket är skrivet till dikter av Paul Verlaine (1844–1896) ur hans diktsamling med samma namn från år 1870. Fauré har dock ändrat ordningsföljden på de dikter han valde för att skapa en mer enhetlig helhet.
La Bonne Chanson består av nio sånger, med några gemensamma förenande motiv. Faurés utsökt rika uttryck framträder både i de ofta fritt flödande eleganta melodierna som följer ordens rytm och i de nyanserade och rikt kromatiska harmonierna. Vissa av sångerna (särskilt nr 6 och 7) har rytmiska omväxlingar som berikar uttrycket. Svitens stora narrativa linje är utvecklingen från de första sångernas osäkra kärleksdrömmar till de allt djupare kärlekskänslorna i sångerna i slutet.
Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka